.png)
mor och dotter som delar kärleken till leran
För mamma Karin började det med eftermiddagskurser på ABF. Skulptera, dreja och ringla - hon testade på allt. Leran blev snabbt både en passion och en andningspaus. När åren gick växte hennes alster i både mängd och storlek. Verkstaden hon hyrde in sig i började bli för liten, skåpen hemma överfulla - och drömmen om en egen verkstad med liten butik tog fart.
Hela familjen involverades i planerna. Dotter Martina, som älskade tanken på en keramikverkstad i föräldrahemmet, hejade på. Med hjälp från händiga pappa Erik drog projektet igång. Husets lägsta våning, som fungerade som förvaringsplats för gamla möbler, Eriks verktyg och döttrarnas kvarlämnade flyttkartonger, fick bli keramikstudio. När verkstaden stod klar julen 2020 var det fortfarande pandemi och distansarbete. Mycket tid hemma betydde mycket tid i verkstan för både mor och dotter.
Martina blev snabbt lika kär i leran som sin mamma. Genom självstudier och ihärdiga försök blev hon bättre och bättre. Tvättäkta nörd sedan barnsben innebar att hon inte bara ville lära sig det praktiska, utan också teorin bakom. Med sin nyfunna kärlek för keramik och sin gamla kärlek för pedagogik sa hon försiktigt ja när hon blev tillfrågad om kurser. Tack vare nöjda kursdeltagare har verksamheten växt sakta men säkert och idag håller hon kurser för båda nya och gamla elever.
Av pappa Eriks verktyg finns nu inte längre några spår. Verkstaden har stadigt tagit över mer och mer plats. I den 70 kvm stora lokalen finns bl.a. tre drejskivor, stora arbetsbord och många många hyllor. Mamma Karin jobbar fortfarande som läkare och är nere i verkstaden efter jobbet, medan Martina på heltid får ägna sig åt leran. Det är verkligen en dröm som gått uppfyllelse.